Hur fan ska man göra när det känns som att man vill försvinna för att man inte vill fara till skolan?
Allting känns bra, ända till söndagskvällen, då faller allt. Det ända positiva med skolan är vännerna. Men dom kan jag gärna träffa utanför skolan istället. Fyfan vad deppig man blir, orkar inte skola, bara en jävla massa press..
Och att dessutom låtsas som för sina föräldrar att man är en ängel, att man sköter sig så bra. Stackarna, om dom bara visste. Orsaken för att jag behärskar mig för att inte göra något djävligt är för att jag är rädd att dom ska bli besvikna. Jag skulle inte klara av det. Att dom skulle skämmas över att jag fanns. Men om jag skulle få flytta nu, det skulle vara perfekt, då behöver dom inte sitta där som några vakthundar. Inte skämmas så fort jag gör något, för dom skulle inte veta. Då kunde jag göra vad jag ville när jag ville. Ja.. kanske inte i skolan då. Men efter skolan? Visst skulle jag komma hem ofta, bara för att visa att allt är "okej". Men sen, så härligt. Bara få vara jag, umgås med mina vänner, chilla. Utan någon som står bakom min axel och tjatar att jag ska göra massor av saker.
Då skulle jag göra allt på mitt sätt, efter vad jag själv tycker, göra det för min skull. Inte följa andras regler som dom satt upp för att dom själv ska vara nöjda.

Men jag skulle inte vara ensam, för jag har mina vänner..
Om dom bara visste du hur mycket dom betyder för mig, utan dom, hur skulle jag då orka med allt, med skolan?

Okej, jag ska ta mig igenom skolveckan, bara för att jag ska få träffa dom.
Och träna, det är härligt att få träna, man får annat att tänka på, man får he ut sin energi på något.