Jag vet att många tjejer(inte alla) känner så stor press, man måste vara smal, man måste vara vid en viss längd, man måste sminka sig på ett visst sätt, ha vissa kläder för att passa in. Men faktiskt, nej.. man måste inte väga en viss vikt för att bli älskad. Man måste inte vara en viss längd. Sminka er inte på samma sätt som alla andra om du inte själv tycker att det är så himla fint. Ta inte på kläder som du inte känner dig bekväm i !!
Var dig själv, alla andra finns redan!
Alla tjejer, i alla storlekar, är så vackra. Alla utseenden!
Man ska se ut som man själv vill, inte som alla andra vill. Får du bättre självförtroende genom att tex ha svart ögonskugga.. ja? Men då är det ju såklart att du tar svart ögonskugga. Du ska kunna sminka dig hur du vill, utan att någon annan ska kommentera det, eller kritisera hur du klär dig osv.
Gör inte till dig för att få kompisar, eller killar.
Som jag förstått det så gillar dom flesta killar tjejer som är sig själva, fejkade och tillgjorda är bara irriterande.
Du ska vara dig själv! Gör inte till dig inför dina nya vänner. Var ärlig, visa den riktiga sidan av dig själv, så är det nog lättare att få "riktiga" och ärliga vänner.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och kom ihåg, du är vacker!!

 

Att träna är det enda som går runt i mitt huvud just nu.. Så jävla skönt att träna!! Jag har då bara mina tankar på träningen. Allt annat som händer, skolan, familjen, kompisarna, allt, precis ALLT.. försvinner! Min koncentration går åt det jag håller på med. Det är härligt att känna att man också blir bättre och bättre. Det är kul när du känner; "det här är faktiskt något jag är bra på!". Då blir man bara mer peppad, för då känner man att man är duktig, och i sin tur börjar man tycka om det mer och mer! Jag vet inte vad jag skulle gjort om jag inte fick träna.

För ibland är det sååå mycket tjaffs som händer runt omkring en, man orkar inte med någon alls.. Det ända man vill är att sticka från staden ett tag, fly undan allt och alla. Men när man inte kan göra det, då är det skönt med träningen..

Det är tur att man har sina vänner, dom finns alltid där när man behöver dom!
Tillslut hamnar man i en ålder då man börjar inse vilka som är ens vänner egentligen.. Det är dom som alltid finns där för dig, vad än för val du gör, hur många misstag du än gör! Dom som låter dig göra saker fastän dom själva inte tycker om det, eller själva inte vill det. Dom accepterar en, dom älskar en. Man kan ringa och väcka dom mitt i natten när du är ledsen och gråter, och dom blir ändå inte sura.

Falska vänner, finns överallt! Dom skrattar med dig, säger att du är bäst, att det alltid är så himla roligt, men sen snackar skit om dig så fort du vänder ryggen till dig, berättar för sina andra vänner att du är patetisk, konstig, osv..
Dom säger att dom alltid finns där för dig när du behöver någon att snacka med, men dagen efter så vet halva skolan om vad du berättat i förtroende. Du kommer då att märka att det inte är någon för dig, det är ingen person du kan lita på, det är ingen du vill ha som vän. Och tillslut kanske du märker att det är ännu flera som är precis likadana. Man kommer då känna sig sviken, och lurad.
Men då finns då de där andra vännerna, dom riktiga vännerna!
Dom som tröstar dig, och säger att dom andra är skit, inga som du behöver!
Dom vännerna ska du alltid hålla nära, uppskatta dom, för det är inte alla som har sånna vänner..
Bättre få och nära vänner, än många och falska.

Jag är glad över att jag vet vilka som är mina riktiga vänner.

Jag är glad över att dom finns där för mig, när än jag behöver dom.

Så jag kommer alltid finnas där för dom.

Jag behöver dom.

Jag älskar dom.

Att ha föräldrar som förstår en, det måste vara en välsignelse eller nått. Det är väldigt sällsynt!!
Ett päron som låter en göra grejer, för att dom själv visste hur det var när dom var små. Men ja, alla har inte sånna föräldrar. Skulle vart kul med såna, visst vill man ha sånna som bryr sig om en, men ändå sånna som vågar släppa taget. Man lever trots allt en gång! Du är tonåring en gång!

Även någon som låter en se ut som man vill, vill man färga håret blått, så vill man höra ett ja! Inte ett nej, för att dom tycker att "det inte är snyggt". Men en själv kanske tycker att det är snyggt? Är det inte meningen att man ska kunna trivas med sig själv? Vill man ha en piercing, oftast(eller iaf i min familj) så får man höra "inget innan du är 18 år!". Men snälla? Blir det nån skillnad, dom kommer ändå få se den förr eller senare? Spelar det nån roll om det är nu eller då? Fortfarande en piercing? Tatuering? Den kommer fortfarande sitta kvar så länge man själv vill det?

Hur fan ska man göra när det känns som att man vill försvinna för att man inte vill fara till skolan?
Allting känns bra, ända till söndagskvällen, då faller allt. Det ända positiva med skolan är vännerna. Men dom kan jag gärna träffa utanför skolan istället. Fyfan vad deppig man blir, orkar inte skola, bara en jävla massa press..
Och att dessutom låtsas som för sina föräldrar att man är en ängel, att man sköter sig så bra. Stackarna, om dom bara visste. Orsaken för att jag behärskar mig för att inte göra något djävligt är för att jag är rädd att dom ska bli besvikna. Jag skulle inte klara av det. Att dom skulle skämmas över att jag fanns. Men om jag skulle få flytta nu, det skulle vara perfekt, då behöver dom inte sitta där som några vakthundar. Inte skämmas så fort jag gör något, för dom skulle inte veta. Då kunde jag göra vad jag ville när jag ville. Ja.. kanske inte i skolan då. Men efter skolan? Visst skulle jag komma hem ofta, bara för att visa att allt är "okej". Men sen, så härligt. Bara få vara jag, umgås med mina vänner, chilla. Utan någon som står bakom min axel och tjatar att jag ska göra massor av saker.
Då skulle jag göra allt på mitt sätt, efter vad jag själv tycker, göra det för min skull. Inte följa andras regler som dom satt upp för att dom själv ska vara nöjda.

Men jag skulle inte vara ensam, för jag har mina vänner..
Om dom bara visste du hur mycket dom betyder för mig, utan dom, hur skulle jag då orka med allt, med skolan?

Okej, jag ska ta mig igenom skolveckan, bara för att jag ska få träffa dom.
Och träna, det är härligt att få träna, man får annat att tänka på, man får he ut sin energi på något.

Här kommer mina tankar om världen, och vad som följer med i livet man fått!

Och såklart vill jag ju höra alla läsares åsikter!

Alla har rätt att få tycka som dom vill